»Blown away by Jamaica Kincaid's "My garden (book)" it's everything I look for in a garden book!« Elin Unnes, The Secret Gardener»En underbar bok, en sån man vill ha bredvid sig varje dag. Jag har just börjat läsa om den. När man är klar vill man läsa den en gång till.« Nina Asarnoj, P1 KulturJamaica Kincaids första trädgård bestod av en liten plätt i gräsmattan framför familjens hus i Vermont. Hon hade fått ett par fröpåsar och några trädgårdsredskap i morsdagspresent, av en familj som inte kunde ana att de satt igång ett intresse som snart skulle överskugga allt annat. På platsen där hon föddes, den karibiska ön Antigua, anlade man inte trädgårdar för njutningens skull. Där var växtligheten antingen vild eller förknippad med arbete, en påminnelse om slaveriet. Men så har Kincaid inte heller anlagt sina trädgårdar som andra. För henne är trädgården tätt förknippad med historien och hennes sätt att se på världen: hon intresserar sig för växternas ursprung och ser likheter mellan hur människor och växter flyttats från platser där de hör hemma och fått nya namn. Att namnge är att äga, menar Kincaid, och ger oss ett bland annat ett nytt perspektiv på Carl von Linnés gärning.Jamaica Kincaids trädgårdsbok är till lika delar essä, memoar och en entusiastisk odlares anteckningar. Med ett vindlande vackert språk som känns igen från hennes romaner berättar hon om sina passioner och sina misslyckanden, hon läser frökataloger och biografier över trädgårdsmästare, hon besöker Monets trädgård och Chelsea Flower Show, och hon åker till Kina för att samla fröer och genom hela boken sätter hon själva idén om trädgården i ett större perspektiv. Den svenska utgåvan innehåller ett nytt, exklusivt förord av författaren själv. »En trädgård, oavsett hur bra den är, får aldrig vara helt tillfredsställande. Världen som vi känner den började trots allt i en mycket bra trädgård, en fullständigt tillfredsställande trädgård Paradiset men efter ett tag ville ägaren och de som bodde där ha mer.« Jamaica Kincaid (f. 1949) är författare till romaner som Lucy, Min mors självbiografi och Annie John. Hon föddes på Antigua men har bott i USA sedan tonåren och lämnar ogärna trädgården i Vermont i nordöstra USA under somrarna. Under många år var hon skribent på den legendariska tidskriften New Yorker, där också hennes trädgårdsskrivande inleddes. Översättning: Niclas Nilsson *»Jag vet inte växternas namn på platsen jag kommer ifrån (Antigua). Jag kan identifiera hibiskusen, men jag vet inte namnet på en vit lilja som blommar i juli, öppnar sig på natten och fyller luften med en söt doft som nästan är kväljande, och sedan sluter sig i gryningen. Det finns en buske som kallas vithuvudsbuske; den var en viktig ingrediens i drycker som min mor och hennes vänner gjorde till sina aborter, men jag kan inte dess vetenskapliga namn; just den busken fick jag ofta gå och klippa ner och binda ihop i knippen till en kvast att sopa gårdsplanen med; både aborterna och sopandet av gårdsplanen, djupa och ytliga handlingar, på en plats som den (Antigua), föll i den kategori som heter Hushållsskötsel.«*»Den liknar inte någon annan trädgårdsbok jag läst.« Christel Kvant, Dagens Nyheter »En av de finaste (trädgårds)böcker jag någonsin läst.« Georgia Tasker, The Miami Herald