Jag hatar Gud från den stunden jag lär mig skriva. Det är så många ord jag måste skriva med stor begynnelsebokstav, och jag hatar det. Jesus Kristus, Fader, Gud och så vidare, skriftlig underdånighet. De skickar mig på specialundervisning för att lära mig skriva stora o, jag ritar bara spiraler och de tror inte jag kan rita en cirkel. I specialundervisningen ska jag bara sitta och skriva av Ord med stort o, särskilt minns jag att jag måste upprepa Ordet, Ordet, Ordet, så som det står i Bibeln. Jag minns att jag känner att jag brinner inuti, och i Orden, och till slut spricker jag och skriver en lång rad ooooooooooo ner över pappret, mer som krusiduller än ord. Jag skriver ner över alla skrivbokens linjer tills jag hamnar utanför pappret och fortsätter att rita cirklar på bänken tills läraren kommer tillbaka och jag får en anmärkning. Har du någon gång tänkt på hur lika de två orden är, skriva och skrika? Jag hatar stora bokstäver och jag hatar Ordet.