När livet går sin gilla gång och allting flyter på som vanligt blir varje individ den han eller hon redan är. Kroppsliga och psykiska förändringar gör inget annat än befäster identitetens permanens. Men till följd av ett allvarligt trauma, eller ibland utan någon särskild anledning alls, kan subjektets historia klyvas och bereda väg för en ny persona som börjar leva tillsammans med den gamla personen - en oigenkännlig persona utan tidigare motstycke vars presens inte kommer ur något förflutet och vars framtid inte bär på något som ska komma; en existentiell improvisation, en form född ur tillfälligheten och av tillfälligheten. Ur det djupa sår som öppnar sig i en biografi framträder en ny varelse för andra gången i världen. Vad är denna form? Ett ansikte? En psykologisk profil? Finns det någon ontologi som kan redogöra för den, givet att ontologin alltid har befattat sig med det väsensmässiga och därmed gjort sig blind för transformationens alea? Vilken varats historia kan förklaras med hänvisning till förstörelsens plastiska kraft? Vad kan denna kraft säga oss om den explosiva tendens i tillvaron som i tysthet hotar var och en av oss? Catherine Malabou är fransk författare och filosof, verksam vid The European Graduate School vid Kingston university i London. Bland hennes böcker återfinns Changer de différence och Avant demain. På svenska finns även Vad ska vi göra med vår hjärna?