Olycklig och sorgsen har han planlöst vandrat omkring. Gjort allt för att gömma undan minnena efter Teresa djupt inne i sitt hjärta. Men ett hjärta tål inte hur mycket som helst innan det tynar bort av längtan och till slut bestämmer sig lövjekarlen för att vända stegen hemåt, till stugan vid Byskeälven där han en gång har fått vara lycklig. Denna vandring behöver han inte göra ensam, oväntat har han fått med sig den unge prästsonen Assar. Tillsammans träder de in i älvornas rike, dansar och älskar under midsommarnattens blå himmel. Men när vintern kommer dras lövjekarlen återigen in i mörkret. På nytt ger han sig ut på vandring, en vandring som han tror ska bli hans sista. Han återvänder till sin stuga, ensam, utan drömmar, utan hopp och förlikar sig med att få tillbringa resten av sitt liv i ensamhet. Men en dag knackar det på hans dörr och förvånat ser han in i ett par bärnstensgula ögon. Kanske är hoppet ännu inte ute. Kanske finns det ännu hopp för honom att få komma hem.