"När jag tänker tillbaka på mina vilda ungdomsår är det främst Engelbrekt jag kommer ihåg. Ännu i denna stund kan jag känna hans blod på mina händer och se hur han livlös sjunker ihop på gräset medan hjärnmassa sprutar fram ur hans sönderslagna skalle. När hans kropp låg vid mina fötter borde jag kanske ha känt lite samvetskval eller åtminstone medlidande, men i sanningens namn kände jag bara lättnad. Jag hade ju räddat vårt land från ett hotande inbördeskrig och min egen klass från utplåning. " Så berättar Måns Bengtsson Natt och Dag om när han mördade Engelbrekt på en ö i Hjälmaren den 4 maj 1436. Det gör han i Kerstin Skogsbergs nyutkomna bok "Engelbrekts baneman".