Senhösten -65. Kylan har slagit klorna i Amsterdam. Vaktmäs­tarens fru ringer och sjukanmäler sin man. Maarten Koning, sedan några veckor chef för avdelningen folkminnen på Byrån, vikarierar belåtet som vaktmästare, telefonist och kamintändare. Sånt är rejälare än det arbete han egentligen är anställd för, som han finner meningslöst.  Hans kartotek, påbörjat som en impuls, sväller till en halv miljon registerkort och börjar attrahera ambitiösa dokto­ran­der. De två nya medarbetarna som Maarten anställt visar sig snarare vara miss­lyckanden: den ene en principfast paragraf­ryttare, den andre något slags hypokondriker.  Själva Byrån växer och flyttar till nya, tjusigare lokaler. Utanför förändras samhället: arbetaruppror, teach-ins, demon­strationer, ockupationer, och själva flyttar paret Koning till en paradvåning. Förblir man densamma ändå? Det tycks i varje fall vara för sent att ändra sig, även om risken är överhängande att man också med ett manschettjobb smutsar ner sina