En minnesbåge av prosa, dikter och fotografier, från sekelskiftet 1900 till vändpunkten 1989. I en bok full av historier, verser och sällsynta fotografier visar sig poeten Durs Grünbein från en självbiografisk sida. Men han griper ännu längre tillbaka, till tiden då 1900-talets tidiga konturer började framträda. Från Hellerau, trädgårdsstaden i utkanten av Dresden, når ett reformprogram för livet långt utanför förortens gränser. Det blir en station för Kafka, Rilke, Benn och många andra. För Grünbein blir det en utgångspunkt mot hållplatserna på den egna levnadsbanan. Fortsättningen är händelser i familjen under 1900-talet, skräckupplevelserna under eldstormen i Dresden i februari 1945, ett trauma som tränger djupt in i hans egen livsberättelse. Och slutligen uppstår en bild av den egna barndomen i Östtyskland under kalla krigets långa, solgassande somrar.   Durs Grünbein, född 1962 i Dresden och sedan 1986 bosatt i Berlin, där han är verksam som poet, översättare och essäist. Han har