Så här gick jag tillväga med skrivandet. Gamla brev lästes. Fotografier synades. Jag kom ihåg min fars muntliga berättelser om sin barndom. Jag läste hans dagböcker och noveller som han skrivit om barndomshändelser. Gamla föremål och möbler hade en historia som jag nystade upp i min hjärna. Min far hade sparat utdrag ur domboken vid tinget. Jag läste om de viktigaste historiska händelserna under 1920-talet i Sverige. Landsarkivet gav mig fakta om Elins liv på mentalsjukhusen. Familjemedlemmarna har sina riktiga förnamn. Likaså gårdsnamnen och några naturnamn. De flesta händelser är äkta i berättelsen. Några är påhittade. Historiska fakta som förekommer, finns med för att sammanfoga berättelsen. Med berättelsen, vill jag att nästa generation ska ha rätt att känna till min farmor, vår gemensamma släkthistoria. Det känns som min plikt att återge den så väl jag har kunnat.