»Ett mästerverk.« Die Welt Den tyske nudisten och vegetarianen August Engelhardt vill rädda världen genom att grunda en orden med utgångspunkt i kokosnötens underbara egenskaper. Men i Tyska rikets paradisiska söderhavskoloni, fjärran från det sjukliga Europa, hamnar nöt- och soldyrkaren i en vansinnesspiral. »Att säga en mening om Christian Krachts roman Imperium är som om man ville gravera in Goethes Tyska emigranters samtal i en apelsinkärna. Kanske i en kokosnöt? Kokovoren på sin söderhavsö skulle förr eller senare äta upp den, och då vore skriften borta. Men i bakgrunden skulle skugglika ödesberg fortfarande torna upp sig: den tyska historien bakom avhopparna som skapat den genom att fly den, när det onda ödeståget gjorde ett kort uppehåll. En äventyrsroman. Utan tvivel. Att det fortfarande finns något sådant.« Elfriede Jelinek CHRISTIAN KRACHT, född 1966 i Schweiz, debuterade 1995 med romanen Faserland (sv. övers. 2014) och är en av den tyskspråkiga litteraturens mest hyllade och omdiskuterade författare. År 2012 tilldelades han Wilhelm-Raabe-Literaturpreis för Imperium. Ur prismotiveringen: »Imperium balanserar skickligt på gränsen mellan komik och skräck och utgör en betydelsefull knut i den tyska samtidslitteraturens väv.« KRITIKERRÖSTER Om »Jag kommer vara här i solsken och i skugga« (2008): »Krachts drastiska och oväntade kombinationer av händelsekedjor och grundstoff... gör hans romankonst till något kvalitativt nytt... hundra procent litteratur.« Martin Lagerholm, Kristianstadsbladet »... en modern Borges som leker litteratur med stor intensitet och allvar.« Steve Sem-Sandberg, Dagens Nyheter UTDRAG »Under de långa vita molnen, under den praktfulla solen, under det ljusa firmamentet, där hördes först ett långdraget tutande, sedan kallade skeppsklockans gälla klang till lunch, och en malaysisk boy gick på tysta, mjuka fötter längs övre däck för att med en försiktig klapp på axeln väcka de passagerare som direkt efter den rikliga frukosten hade somnat om. Norddeutscher Lloyd, Gud förbanne det, sörjde varje morgon, ifall man reste i första klass, för härliga alfonsomangor från Ceylon, uppskurna på längden och konstfullt arrangerade av skickliga kinesiska kockar med långa flätor, liksom för stekta ägg med späck, starkt marinerade kycklingbröst, räkor, aromatiskt ris och en kraftig engelsk porter. Särskilt förtäringen av det senare gjorde att de återvändande odlarna, som klädda i sitt skrås vita flanell - hade lagt sig för att dåsa snarare än anständigt sova i vilstolarna på Prinz Waldemars övre däck, erbjöd en alltigenom slyngelaktig, nästan liderlig anblick. Knapparna i deras öppna byxsprund hängde löst i trådarna, deras västar var fläckiga av gul currysås. Det var helt enkelt outhärdligt. Bleka, rufsiga, vulgära tyskar, som till sitt yttre påminde om jordsvin, låg där och vaknade långsamt ur sin matsmältningssömn, tyskar som nått sitt inflytandes världszenit.«