Svensk forskning med rymdfarkoster började med höghöjdsraketer redan 1961. Pionjäråren fram till och med 1964 vid de temporära raketbaserna i Norrbotten behandlas i denna första del av "Svenska forskningsraketer". När raketbasen Esrange togs i bruk 1966 som en del av det europeiska rymdsamarbetet öppnades nya möjligheter för svenska rymdforskare, men forskning med rent nationella raketer upphörde nästan helt. När Esrange blev svenskt och Rymdbolaget bildades 1972 tog emellertid utvecklingen fart och en guldålder för svenska forskningsraketer inleddes. Den beskrivs i andra delen av "Svenska forskningsraketer". Den allra första forskningsraketen sändes upp den 14 augusti 1961 från ren vildmark i närheten av en plats som heter Nausta inom Robotförsökplats Norrland (RFN). Idén var att skapa ett konstgjort nattlysande moln på 80 km höjd genom att med en sprängladdning sprida ut ett talkmoln. Något talkmoln syntes inte till. Därefter flyttade uppskjutningarna till det övergivna kronojägarbostället Kronogård. Där lyckades talkmolnförsöket och sexton raketer sändes upp under somrarna 1962, 1963 och 1964 för att samla in partiklar från nattlysande moln och för att mäta temperaturen där molnen finns - vid randen till rymden. Den tekniska organisation i Solna, Rymdtekniska Gruppen, som genomförde Nausta- och Kronogårdsförsöken ingick tillsammans med Esrange i det som 1972 blev Rymdbolaget. Texten baseras på dokument från Rymdtekniska Gruppen och personliga anteckningar, brev och dagböcker från flera av deltagarna i försöken - dokument som författaren i många fall räddat vid arkivrensningar under det halvsekel som gått sedan försöken genomfördes.