Guy de Maupassant (1850-93) kallas ofta den franska novellkonstens fader och mästare. Under sina blott tio år som verksam författare skrev han runt 300 noveller och därtill sex romaner; men även lyrik, dramatik och hundratalet essäer och tidningsartiklar. Stilistiskt var han sparsmakad och precis, tematiskt alltid präglad av en pessimistisk grundhållning. I hans skräcknoveller kommer fasan ofta inifrån och obehaget föds ur osäkerheten kring vad som är verkligt. Novellerna spänner över allt från klassiska spökhistorier och skräckromantik i den gotiska romanens efterföljd till fallbeskrivningar av enskilda galningar och vittnesmål från de mest ohyggliga mardrömstillstånd man kan tänka sig. Redan i tjugoårsåldern insjuknade Maupassant i syfilis, och denna åkomma skulle visa sig prägla hans fortsatta tillvaro som uppburen författare: novellerna blev allt mörkare, galenskapen mer framträdande. De sista åren plågades han av synbortfall, återkommande förlamning, paranoia och hallucinationer. Han gick bort bara fyrtiotvå år gammal, internerad på sinnessjukhus. I "Mardrömmar" presenteras ett urval av hans främsta skräcknoveller, bland annat den berömda Horla i två versioner, översatta av Hillevi Norburg som också skrivit förord, noter och kommentarer till utgåvan.