I sin lägenhet tar en prostituerad kvinna emot sina kunder och tillmötesgår deras krav och önskningar. I samma lägenhet lever hon sitt liv och utanför kastar grannkvinnorna sina föraktfulla blickar. I En plastig trea får vi ta del av denna kvinnas inre monolog. En berättarröst som blandar ett poetiskt språk med vulgära redogörelser för att fånga prostitutionens smärtsamma och monotona tillvaro, men gör det provokativt utifrån berättarens självuppfyllande och egenbekräftande rättfärdighet. Hon klassificerar och dömer såväl sitt klientel som deras fruar. Funderar kring åldrande, män och kvinnor, sexualitet, makt, konsumtion i en osminkad version vars slutsatser kan vara bittra och cyniska men aldrig förutsägbara. Samtidigt fyller Petra Hulova historien med humor, en språklig uppfinningsrikedom och utmanande fantasier.