Ändhållplats Sverige är en självbiografi och faktabok av Ramona Fransson. Boken är indelad i tre delar och börjar med berättelsen om fadern som var av judisk börd, född i Warszawa 1916. Del två handlar om hur modern född katolik i Rostock 1933 upplevde andra världskriget och flydde till Sverige, där de senare möttes. Del tre berättar om den brutala uppväxten med både fysisk och psykisk misshandel från fadern sida. När Ramona fyllde åtta år började faderns bäste vän, ryssen Vasilij, utsätta henne upprepade gånger för sexuella övergrepp och än idag är det ett frågetecken hur detta kunde ske, då fadern alltid var hemma när det hände. Till slut blev livet outhärdligt och vid femton års ålder flydde Ramona hemmet. Det här är en rak och tuff berättelse om utanförskapet i dåtidens Sverige, och dessvärre har det fortfarande i mångt och mycket inte förbättrats för barn till föräldrar som flyr krigets fasor. Under många år vågade inte Ramona ställa frågan: Vad hände egentligen i vår familj? Till slut bröt hon samman och hamnade hos en psykolog. Först då orkade hon ta tag i den mörka delen av hennes liv. Ungefär samtidigt, 1997, öppnade Säpo upp sina arkiv och Ramona beställde på vinst och förlust akterna om Josef Dancyger, som avled 1979 utan att ha berättat något om sitt liv för sin dotter. Till sin förvåning fick hon svar att det fanns mängder med dokument från Justitiedepartementet och Utlänningskommissionen, förutom Säpo. I ett av alla förhör med Josef ställde tjänstemannen frågan: Hur upplevde ni lägret? Josef svarade: Det orkar jag inte berätta. Det skulle bli en hel bok! När Ramona läste den meningen bestämde hon sig för att skriva Ändhållplats Sverige. Inte förrän i februari 2010 fick Ramona den sista pusselbiten och detta tack vare Mosaiska församlingens Riksarkiv i Stockholm. Där fanns 207 dokument, från 1953 fram till 1968, som rätade ut de sista frågetecknen och boken kunde äntligen skrivas klart.