En helt sann, minst sagt utlämnande levandshistoria om att växa upp med ett medfött handikapp. Som man dessutom är helt omedveten om att man har. Som ingen av dussintals läkare eller teapeuter heller såg, trots påstådd Stor Rättspsykiatrisk undersökning. 20 år av ständig psykiatrisk vård, med allehanda tvångsåtgärder, kränkningar och rena övergrepp av svenska myndigheter. För att sätta mig på plats, sluta larva mig. Att dessutom ha en socialt slipad mor, med extrem stolthet, som om och om igen övertygar läkarna om att jag inte är sjuk på något sätt - det är bara slöhet - underlättar inte heller tillvaron. 2006 - 3 år efter att länsstyrelsen beslutat att den rättspsykiatriska vården skulle upphöra träffade jag äntligen en psykolog som insåg det uppenbara. Jag fick en diagnos, som överensstämmer med det jag upplever. En medicin som faktiskt hjälper - i stället för att ständigt medicineras med extrema doser tunga preparat, som egentligen borde dödat mig för många år sedan. Alla dessa år har totalt raserat mitt liv. Jag är förpassad från mänskligheten och lever i en extrem isolering, utan något som helst socialt nätverk. De största lidandena har dock inte orsakats av mitt katastrofala sociala beteende, eller min omgivning Utan av landets högsta instanser. Dom Allsmäktiga. Ett ord som för övrigt inte borde kunna förekomma i plural.