Konsumentköplagen: juris lyrik är verkligen någonting så ovanligt i dagens svenska litteratur som en bok om auktoritet: ”Eftersom auktoriteten alltid kräver lydnad uppfattas den ofta felaktigt som en form av makt eller våld. Men auktoriteten utesluter tvång genom yttre medel; när våld används har auktoriteten sviktat.” Makt, auktoritet, uttalsmandat I Konsumentköplagen: juris lyrik kunde man hävda att hur och var någonting sägs är större än vad som sägs; ordet är inte fritt, utan har att verka i det redan skrivna eller sagda. Om frågetecknet verkade i Sond (Börjels debutbok), om åsiktsmaskineriets utropstecken verkade i Skåneradio (Börjels andra bok), så verkar punkten i Konsumentköplagen: juris lyrik. Normativt eller deskriptivt? Snarare performativt: ”Lagen iscensätts varje gång den aktiveras.” Å ena sidan frågor om maktmanipulation (straff, censur, härskartekniker), om pondus och status (exemplifierade genom användningen av paragraftecken, citat från främmande språk och källor, tal i ”absoluta” termer, etc.), om uttalanden som inte skall kunna ifrågasättas, förvaltande av makt och auktoritet. Å andra sidan jagets nödvändiga misslyckande att förkroppsliga lagen; en lagtext har inget jag, lagen är ingen person, annat än i religiösa eller Lyriska texter (poeten som Gud...), och en sådan text är inte Ida Börjels Konsumentköplagen: juris lyrik, som istället öppnar för sårbarhet, frågor och förhandlingar. Med Beckett: ”fail again, fail better”.