Hoff Sven Hedlund är en bryggerikullas barnbarn och en trädgårdskullas son. Vi får följa med in i dalkullornas värld, följa i deras fotspår, han berättar för oss varför de tillsammans med dalkarlarna svarade för den största rörligheten i Sveriges land. Dalkullorna, före tågresandets tid, vandrade över hela Sverige, över hela Norden, till Ryssland och i hela Norra Europa. De arbetade i ljus- och ammunitionsfabriker, på kyrkogårdar och i herrskapsträdgårdar, i kungliga parker, de rodde och vevade på vatten i Stockholm, Göteborg, Karlskrona och Söderhamn. De fanns på byggarbetsplatser. I sina sockendräkter var de synliga. För första gången lyfts Dalkullorna fram i text och bild. På ett unikt sätt får vi följa med Hoff Svens vandringar i tid och rum och möta stolta, slitsamma kvinnor som tog sig dit där arbete och inkomster fanns. Som med enbart sina dialekter, svåra att förstå när de lämnade sina hemsocknar, tog sig fram i alla miljöer och även i främmande land. De blev uppskattade av Tsaren i Ryssland och av Drottning Victoria i England, av svenska Kungligheter liksom av vanligt folk. Dalkullorna var fattiga men stolta.