Sten Hallonsten d.ä. föddes 1875 i Trelleborg. Han gick till sjöss första gången 1890, blott femton år gammal, och skulle under decenniet som följde komma att göra sju resor som lättmatros, matros och styrman på flera olika segelfartyg som färdades över Atlanten till Västindien och Nordamerikas västkust, via Kap Horn. Hemkommen från sin sista resa tog han 1898 anställning som lots i Trelleborgs hamn, och verkade senare också som överlots i Malmö fram till pensionen 1937. Blickande tillbaka på de strapatsrika äventyren i sin ungdom nedtecknade han i mitten av 1950-talet sina sjömansminnen, som återfinns i denna bok, nästintill oredigerade. I berättelsen ingår också berättelser från första världskriget, då Sten som tjänstgörande lots tvangs att navigera i dimma bland minfälten utanför Skånes sydkust. I boken skildras med stor detaljrikedom livet till sjöss - det hårda arbetets villkor, klasskillnaderna, de dramatiska och ofta farliga resorna, men också kamratskapet ombord och mötena med avlägsnahamnar och kulturer. Berättelsen ger en sällsynt förstahandsskildring av det sena 1800-talets sjömansliv, präglat av både slit och äventyr.