Utan språk är ett kulturlandskap knappast ens tänkbart, och språket är i varje fall en nödvändig förutsättning för landskapets nuvarande, variationsrika skaplynne. »Språket i landskapet» kan därför betraktas som immanent i varje kulturmiljö. I denna skrift diskuteras vissa element i två äldre språkkomplex - runinskrifter och bebyggelsenamn - som båda är integrerade delar av kulturlandskapet. Intresset för runinskrifter och bebyggelsenamn har följt författaren i hans arkeologiska verksamhet genom åren. Upprinnelsen till detta arbete är förekomsten av ett råmärke, bestående av tre runstenar, i ett ännu giltigt uppländskt byaskäl från historisk tid. Undersökningen är ett bidrag till frågan om rågångarnas uppkomst och deras förhållande till byarna under yngre järnåldern. Författaren är professor, född 1929 i Östergötland. Han har verkat som docent i arkeologi vid Stockholms universitet och som expert vid Riksantikvarieämbetets fornminnesavdelning, där han också varit ledare för fornminnesinventeringen. Han har givit en lång rad bidrag till svensk arkeologisk forskning och medverkat i Sveriges nationalatlas och i Nationalencyklopedin.