En lokal kulturjournalist skriver till mig på Messenger: Dina dikter håller inte Bruno K Öijer eller Dagerman klass direkt. Kanske lite svårt men det är ju ändå dem man tävlar med. Putslustiga rim kanske är kul på en julklapp men inte som poesi. Mitt korta omdöme. Fast jag gillar att du kör på. Dessa formuleringar som lika mycket tycks vara riktade mot min person som min poesi kallar kulturjournalisten för en recension. Han avslutar recensionen med en uppmuntrande klapp på axeln som kanske ska kompensera de tidigare formuleringarna. Om denna recension säger mest om den lokala kulturjournalistiken eller om min poesi får du som läsare själv skaffa dig en uppfattning om efter att ha läst denna diktsamling. Detta är en diktsamling med satiriska kväden. Jag utvidgar dock det satiriska begreppet från den traditionella uppfattningen som gör gällande att satir har en politisk udd. I denna bok är emellertid inte udden endast politisk. Udden i denna diktsamling riktar sig nämligen även mot tekniken, konsten, normer, media, sociologin, det osagda, psykologin, filosofin, Gud, människans själ och mig själv. Dansa med Dan är således både en satirisk och existentiell diktsamling. Så låt oss dansa i tomrummen mellan verserna, orden, rimmen och metaforerna. Det är en dans som gestaltas i ett möte med poesin. I denna dans är det du som läsare som fyller tomrummen.