Mitt namn är Linn Cronberg. Jag är arton år ung och vet redan hur celler smakar när de förråder. Leukemin angrep min kropp när jag var fyra år gammal. Cancern var aggressiv och envis, men hanterbar genom en salig cocktail av gifter och tid. De sade till mig att jag var modig som tagit mig igenom behandlingen, som om min överlevnad var ett bevis på min styrka, snarare än tur eller statistik. År passerade utan cancer, men inte utan rädsla. Kroppen var ren, men aldrig fri. Posttraumatiskt stressyndrom, ångest, sömnsvårigheter, sena komplikationer. Det var som att leva i en parentes, med en fot kvar i det sjuka och en i det nya livet där sjukdomen inte rymdes. För att bearbeta det jag gått igenom, började jag skriva. Språket blev ett skyddande lager mellan det kliniska och mig; en akt av kontroll i tumultet av det ovissa. Och det blev till en berättelse. En berättelse om barncancer: livet och döden. I boken Hon och jag mot världen får läsaren följa min resa till det friska livet och kampen mot cancern, tillsammans med sjukhuskompisen Nora. Karaktären Nora är baserad på mina relationer till andra barn på sjukhuset, men nära personuppgifter har ändrats i respekt till deras integritet. Texten är verklighetsbaserad och utgår från mina tankar, känslor, minnen och funderingar från min sjukdomstid. För varje bok som säljs, doneras en del av intäkten till välgörande ändamål som ligger mig varmt om hjärtat: Ajabajacancer och Barncancerfonden.