Det här är inte en bok jag någonsin trodde att jag skulle behöva skriva. Men ibland händer livet inte , det rasar. Och mitt i raset försöker man hålla fast vid det som betyder mest: sina barn, sin sanning och sitt hopp. Under lång tid har jag fått se hur ord kan förvridas, hur lögner kan bli sanningar på papper, och hur myndigheter kan fatta beslut utan att se människan bakom akten. Jag har fått kämpa mot en mur av misstro, där det jag vet är sant inte alltid har spelat någon roll. Jag har också fått uppleva hur myndigheter kan välja sida, hur de trots starka bevisningar vägrar att ens titta på det som verkligen visar sanningen. Hur de hellre går på sina egna bedömningar, byggda på känslor och antaganden, än att våga se det som faktiskt ligger framför dem. Den maktlösheten går inte att beskriva, när sanningen finns där, men ingen vill ta emot den. Jag har sett mina barn dras mellan världar de inte bett om att vara en del av. Jag har hört ord om mig som inte speglar den jag är, och jag har stått ensam i ett system som säger sig skydda, men som ibland glömmer bort vem som egentligen behöver skyddas. Den här boken är min berättelse. Men den är också alla andras berättelse, föräldrar, barn, människor, som tyst kämpar i det svenska systemets skuggor. Det handlar inte om att vinna eller förlora, utan om att bli sedd, hörd och trodd. Jag skriver för att sanningen ska få en plats. För att mina barn en dag ska kunna läsa och förstå att jag aldrig gav upp. För att varje ord, varje dokument, varje natt utan sömn ska leda till något större än orättvisa, till förändring. Om du håller den här boken i din hand, vill jag att du ska veta: Det här är inte bara en historia. Det är ett hjärtslag av verklighet. Det är en förälders kärlek, i sin mest obevekliga form. /Ronja Nylinder Alla personer, händelser och platser i denna bok är fiktiva. Eventuella likheter med verkliga personer, levande eller avlidna, eller faktiska händelser är en ren tillfällighet.