Året är 2002 och flickans mamma har just dött. Nu är hon "den nya matriarken" som ska ta hand om alla barnen, syskonen och de vettvilliga männen. Detta är hennes brokiga väg tillbaka till sitt ursprungliga Jag - en väg som kantas av sorg, vanmakt, galenskap, diagnoser, medicinering och förnedrande kärlek. Hon raderar sig själv, för att gå under och slutligen återuppstå 17 långa år senare. En dotter till Symbios och Saknad, en storasyster till tretton småsyskon. En mamma som är yngre än sina barn, ett barnbarn som är äldre än sina mor- och farföräldrar. Jag glömmer att glömma är Randi Olaussons uppföljare till debuten med samma titel. För vissa en självbiografi som fortfarande är sann, för ovissa en sanning som fortfarande är autofiktiv. "Att Vilja Välja Livet trots att jag så många gånger har velat välja döden!" - Randi Olausson Jag glömmer att glömma Ingentinget utgör sista delen av två och skildrar åren 2002-2019.