När hon börjar skriva, drivs hon av vedergällning. Han kan kalla henne galen, kalla henne kaninkokerska, men det ger henne makten att förgöra honom i textens värld. Att skriva blir hennes hämnd, en hämndroman som förvrider hans självbild, förstör hans ego. Men något oväntat händer: texten skiftar, karaktärerna får djup och mänsklighet, och författaren börjar känna ömhet, inte bara hat. Deras historia flätas samman, där sanning och fiktion kolliderar. Är hon berättelsens antagonist, eller är ingen av dem skurken? "Kaninkokerskan" är en berättelse om kärlek, svek och det terapeutiska i att skriva - en frigörelseakt som fångar komplexiteten i att minnas och förstå sitt eget förflutna.