Diktsamlingen Osorterade tankar handlar om livet, kärleken och skuggorna runtomkring oss. Om att våga stanna upp i ögonblicket även när tillvaron gungar. Att låta sig omsvepas av naturens trygghet och att känna tacksamhet för det lilla. Om hur tiden ibland rusar snabbare än livet självt, och hur allt kan förändras med en kronisk sjukdom. Nu Jag fotbromsar och gruset skvätter, vill fånga ögonblicket Jag håller in till sidan, tittar på kartan Stigen heter Livet Bron Stupet klyver land från hav, bara vågorna törs gå emellan Som kärlekens bro mellan liv och död Fallskärmshoppet Läkemedlet är känsligt och måste förvaras i kylskåp, jag klämmer in sprutan mellan senapen och majonäsen Biverkningslistan är lång, jag slutar läsa Låtsas att jag är lika modig som en fallskärmshoppare, lika förberedd och målmedveten Jag tar av skyddskorken på sprutan Trycker bestämt in avtryckarknappen Som en katapult träffar nålen min oskyldiga kropp, in åker medicinen med uppdrag att döda En obehaglig och svidande känsla sprider sig, en stilla droppe blod rinner längs benet Kroppen gråter tyst Jag tröstar mig själv med sonens nalleplåster Några timmar senare förändras allt Fallskärmen krånglar Jag faller handlöst till marken Sprutan har förlamat min kropp