Hillevi kommer inte ihåg mammas röst eller doft längre, och hon skäms för det. Samtidigt är det ibland skönt att inte minnas, det gör så ont att tänka på mammas roliga danser med dammsugaren, på hennes inredningstidningar och på att hon faktiskt sa hejdå till Hillevi, utan att tala om att det var deras sista hejdå i livet. Hemma hos pappa och storebror Olle är allt lite hoppsan hejsan och Hillevi saknar sitt fina rum hon hade hos mamma. Ännu mer saknar hon bonuspappa Fille. Hillevi vet inte riktigt vem hon är i det här nya livet, utan mamma, mer än att hon fortfarande älskar att sjunga och drömmer om en egen hund. Och att hon kanske är kär. Under året i femman händer en massa saker. Hillevi gör sång-audition, går på bio-dejt och gör något absolut superförbjudet och hemligt. Dessutom klipper hon av sig allt hår, alldeles själv. Hon kanske är precis så där tuff som kompisarna verkar tro?   Ur BTJ's recension '[...] I På andra sidan istiden lyckas hon behandla ett tungt och svårt ämne på