När ögonen vant sig vid mörkret såg jag konturerna av en människa. Någon stod vid fönstret, alldeles stilla. Stirrade på mig. En iskall rysning drog genom kroppen när jag fick för mig att det inte var Jaque. Den som stod där sträckte ut armen, för att i nästa sekund skrida framåt. Rakt emot mig. Krypande viskningar fyllde rummet, trängde ut ur väggarna. Kallade på mig. Moa vet redan att det kommer bli världens sämsta höstlov. Hon måste ju tillbringa det med mammas nya kille Micke och hans dotter Jaque, i den kusliga gamla konstnärsgården där de bor. Det enda som är positivt är att hon ska få rida ut på islandshäst. Men under ridturen pressar Jaque henne att följa med in på det övergivna mentalsjukhuset Stora Eneberg för att spela in en film, och plötsligt blir det som var ett trist lov något mycket mer skrämmande. Någon från andra sidan tar kontakt ... Vem är det, och vad vill vålnaden Moa? Kan det ha något att göra med historierna Micke berättat, om konstnären som blev galen? Samtidigt som Moa söker efter svar inser hon att allt och alla bär på hemligheter. Snart måste hon fråga sig vem hon egentligen kan lita på ...Spår är den tredje, fristående delen i rysartrilogin om Moa, hästtjejen med övernaturliga förmågor.