Utgångspunkten för avhandlingen är behovet av antikvariska planeringsunderlag med operativ relevans inom fysisk planering och byggnadsvård med avseende på deras analytiska ändamålsenlighet vid såväl utvärderingen som modelleringen av förslag till ingrepp i den byggda miljön. I avhandlingen presenteras en uppsättning analytiska kategorier och undersökningsinstrument, vilka använts för kvalitativa och kvantitativa analyser av diskursutvecklingen inom svensk kulturminnes(miljö)vård från 1970-talet till senare hälften av 2010-talet. Härigenom har avhandlingen också tillfört en begreppsapparat med vilken man kan tala om och reflektera över den byggda miljön som ett rumsligt teckensystem, dels vid analysen och bestämningen av det antikvariska planeringsunderlagets begreppsverkan i ett fortsatt uttolkningsförfarande, dels vid modelleringen av såväl generella som riktade planeringsunderlag med god operativ potential. Avhandlingens övergripande syfte är att lämna ett underbyggt bidrag till utvidgningen av antikvariens tolkningsrepertoar och beskrivningskapacitet vid framtagningen av planeringsunderlag med operativ ändamålsenlighet som bevarande- och påverkansinstrument. Denna underbyggnad har omfattat följande forskningsuppgifter: - Begreppsläggning av den operativa (analytiska) potentialens grundkategorier, inskrivna i en planeringskontext som det integrerade tolknings- och beskrivningsproblemet. - Empirisk granskning av antikvariska planeringsunderlag och officiella metodanvisningar för klarläggandet av kulturminnes(miljö)vårdens beskrivningsdiskurser över tid, syftande till att ge ett begreppshistoriskt bakgrundsperspektiv i arbetet med att utveckla de antikvariska planeringsunderlagens ändamålsenlighet. Det granskade materialet omfattar drygt tusen generella planeringsunderlag, tjugofem metodanvisningar och nästan etthundrafemtio artiklar och rapporter. I detta inbegrips också fördjupade textgranskningar med illustrativa exemplifieringar av underlag med god analytisk potential. - Begreppslig prövning i vad mån värde- och upplevelsebegreppens karaktäristika och tillämpningar inom kulturmiljövårdsfältet kan stå hindrande i vägen för utvidgningen av antikvariens tolknings- och beskrivningsrepertoar. - Vidare redogörs för tidigare forskning och teoribildning som på olika sätt angör miljö- och byggnadstolkningens problem, syftande till att bidra med olika infallsvinklar som kan underbygga ett bredare uppmärksamhetsfokus och en fördjupad tolkningshorisont. I detta inbegrips också fenomenologiskt orienterade teoribildningar, i syfte att visa på möjligheten att använda upplevelsen som ett kreativt verktyg i tolkningen och beskrivningen av den byggda miljön.