Psykoterapin har genomgått en relationell vändning. Denna har inneburit ett allt större intresse för det terapeutiska samspelet mellan patient och terapeut oavsett den teoretiska inriktningen. Idag säger sig många terapeuter arbeta på ett relationellt sätt. Mindre känd är den specifika teori, begreppsapparat och den idéhistoriska utvecklingen som ligger bakom det relationella perspektivet som presenteras i boken. Den relationella psykoterapin är på frammarsch och intresset är stort, även om många ännu inte upptäckt att det rör sig om en unik teori. Svensk psykoterapi är synnerligen metodfixerad. Många nyutbildade terapeuter söker sig därför ofta till vad man tror är potenta verktyg i yrket. Successivt upptäcker man, inte minst efter svårigheter i det kliniska arbetet, att man måste förstå mer varför man gör som man gör och vill därför fördjupa sig teoretiskt. Ingen metod klarar sig i längden utan att vara fast förankrad i teori och epistemologi. Den relationella psykoterapin är tämligen metodneutral det handlar om övergripande perspektiv för olika psykoterapimetoder och den är därför mycket stark vad gäller teori och epistemologi. Boken är upplagd analogt med den relationella psykologins framväxt idéhistoriskt och politiskt. Den inleds med psykoterapins historia från början av 1900-talet och fortsätter kronologiskt fram till nutid. Därefter presenteras det relationella perspektivet teoretiskt, begreppsmässigt, epistemologiskt, etc. Åtta relationella författare presenteras. Detta följs av en kortare översikt av affektregleringsteori och en presentation av den Intersubjektiva Systemteorin (IST) som står nära eller ibland räknas till den relationella psykologin. Med undantag av några kortare artiklar finns inget tidigare utgivet på svenska av de relationella författarna.