Odins eld

»Elvira Birgitta Holm är en fantastiskt fin författare av historiska romaner i många olika kategorier Den här boken förtjänar att få en stor läsekrets.« JPS Media »Elvira Birgitta Holm har researchat perioden mycket grundligt och skildringen är fylld av både vardagens och krigets dofter, ljud och smaker. Prosan är poetisk och ofta vacker « BTJ Det är en ljum sommarnatt år 483. Sandby borg sover. Plötsligt bryts nattens tystnad av skrik och gråt. Främmande krigare har trängt in i borgen med dragna svärd, människorna slits ur sina bäddar och dödas skoningslöst barn, unga och vuxna. Över två hundra döda lämnas där de ligger. Ingen kommer tillbaka för att begrava dem. Sanden lägger sig sakta över deras kroppar.Drygt 1500 år senare ligger de dödas ben ännu kvar, strax under grästorven. Deras röster viskar i vinden. Vilka var de? Vem dödade dem? Och varför?Odins eld ger ett av flera tänkbara svar. Genom den unga Jorunns ögon skildras livet på Öland under folkvandringstiden och de händelser som leder fram till massakern i Sandby borg i slutet av 400-talet e.Kr. Romanen ger liv åt ett klansamhälle där stormän upprätthåller sin makt och sin heder med hjälp av generösa gåvor till sina följesmän, liksom en hederskultur som håller både kvinnor, barn och män i ett järngrepp. I denna manliga värld av guld och våld försöker Jorunn finna sin egen plats med hjälp av oväntade krafter.Fler röster om boken:» Att berättelsen slutar med den fasansfulla händelsen är väntat. Men dit leder oss en storartad gestaltning av människorna som levde för 1 500 år sedan. Naturen, personernas känslor, deras föremål, eldarna, stämningen i mjödhallarna, de religiösa riterna, kampen om makten. Allt detta bygger en gedigen historisk roman.« Ölandsbladet »Med sin berättelse får hon denna tid att träda fram på ett intensivt levande sätt och bygger vidare på en svensk skönlitterär tradition om forntiden, den som kom till uttryck i Frans G Bengtssons romaner om Röde Orm och Fridegårds Trägudars Land. Men Elvira Birgitta Holms berättelse är än starkare, har skarpare drag av historisk autenticitet.« Dala-Demokraten