90-talet var en politisk fest – en upprorets, frihetens, motståndets, kärlekens och förändringens fest. Det fanns en tro på att en annan värld var möjlig och att inget kunde stoppa den vänstervåg som sköljde över världen. Genom sitt engagemang i Attac blev America Vera-Zavala en av denna spretiga, globala rörelses frontfigurer. Det var en rörelse där ingen förde protokoll, där inget manifest överglänste något annat och där egentligen inga ledare fanns. Rörelsen var inget parti, ingen organisation, utan var ett nätverk som växte ut likt ett mycel över världen och plötsligt stod motståndssvamparna överallt i marken likt höstkantareller i en svensk blandskog.  Det var glädjestorm, ett globalt politiskt uppvaknade, som blossade upp under 90-talet i världen och Sverige. I Sverige kom festen av sig under de där dagarna i juni 2001. En helg då fester, diskussioner och demonstrationer skulle genomföras – vändes till kravaller och svensk polis som skjuter skarpt mot demonstranter för första