Efter att ha rest runt på Balkan för att i ord och bild skildra efter-dyningarna av inbördeskriget tillbringar Ingrid och Vivi ett par dagars semester på den kroatiska kusten. De är ett kärlekspar sen många år men Ingrid kämpar med tvivel på förhållandet. Ska de fortsätta sin resa tillsammans? Tvivlet gäller också Ingrids eget skrivande. Under en ensam promenad på stranden träffar Ingrid flickan Mira som hon fäster sig vid och deras möte ska komma att bli avgörande. Längre fram i berättelsen har Mira hunnit bli en ung konststuderande och kämpar för att föreställa sig en framtid i ett land som färgats så djupt av 90-talets konflikter. Med en ödmjuk och fjäderlätt prosa undersöker Lindholm kriget, dess effekter och minnen. Hur kan man berätta om människors utsatthet i krig? Vilka förluster räknas som minnesvärda?Trots de stora frågorna rör sig berättelsen tyngdlöst i novelliknande kapitel. Det är ett språk vi känner igen från Lindholms tidigare böcker. Men om hennes romanvärldar tidigare ofta varit mer småskaliga rör sig den här romanen i en vidare rymd. Genom Ingrids och Miras parallella öden mynnar slutligen Jag ser fram emot dig ut i en särdeles vacker berättelse om försoning och om kärlek - den romantiska kärleken - fantasi, passion och skapande."Margareta Lindholms välavvägda språk är svävande och poetiskt när så krävs och hårt som en smäll rakt i magen när det behövs, vilket ger läsaren plats för andning mellan citatvärda snytingar som "Kriget är inte över bara för att det är slut". Kapitlen är novellika i sin karaktär men genom att ge Ingrid och Mira liknande problem och öden knyter Lindholm ihop det hela med vänskap, kärlek, krig, lidande, passion, konst och hoppfullhet trots mörker." BTJ, Maria Lindgren"jävlarimej vad bra den var. Jag inhalerade varje ord. Jag gillade Lindholms tidigare bok Syskonen, men det här var en läsupplevelse på en helt annan nivå. Som alltid med riktigt bra böcker tycker jag att det är fruktansvärt svårt att sätta ord på känslan. Jag har inte språk nog att beskriva det vackra. Lindholms språk är lätt och flyter fram genom tiden utan att bry sig om några gränser. (...) Det är en omfattande berättelse som på ett fantastiskt vis skildrar det lilla livet i de stora skeendena." onceupontea, bokblogg