Den där känslan av att det som händer, gör det av en anledning är märklig. Jag blev övertalad att följa med ut en kväll, men jag skulle absolut inte träffa någon man. Men så stod han där. Jag kan inte säga vad det var som gjorde att han fångade mitt intresse. Han var lätt att prata med, rolig och det fanns en slags samhörighet mellan oss. Kanske var han «mannen i mitt liv»? Men redan tidigt visade det sig att hans riktiga jag skiljde sig i stort sett allt mot den jag träffade den där första kvällen. Hur kunde det bli så? Vad var det som hände? Vi har alla en uppfattning om vad som räknas in i ordet våld. Många gånger beror det på hur media vinklar våld, vilket oftast är att de tar upp om det allra grövsta våldet, det som syns. Det våld som sätter svåra spår är det psykiska våldet vilket påverkar den utsatta under tiden, men också lång tid framöver efter att det upphört. Detta våld syns inte och är därför svårt att upptäcka. Jag vill dela med mig av min berättelse för att öka kunskapen om våld i nära relationer och visa på hur illa det påverkar de drabbade. Det är vanligare än vad vi tror att vara utsatt och vi måste börja prata om det. Vi upplever tendenser av ökat våld bland barn och ungdomar och min egen fundering är att det många gånger börjar i hemmet och därför behövs hjälpen sättas in redan där. Min förhoppning är att vi kan våga prata mer öppet om detta som är ett stort problem i samhället, men också väldigt tabubelagt. Att vi kan öka förståelsen.