Fjodor Dostojevskijs roman Netka Nezvanova i översättning och med efterord av Bengt Samuelson. Den 23 april 1849 fick den 28-årige Dostojevskij (redan då erkänd författare som gjort succé med sin debutbok Arma människor) oväntat besök i gryningen. Det var tsarens hemliga polis som arresterade honom som medlem av den konspiratoriska Petrasjevskijkretsen, som han i själva verket hade lämnat ett halvår tidigare. Alla böcker och papper konfiskerades, men under den långa tiden i rannsakningshäkte i Peter-Paulfästningen i Sankt Petersburg fick Dostojevskij tillgång till sina manuskript och till penna och papper som hans vänner försåg honom med. Verket han arbetade med var romanen Netka Nezvanova. En känslostormande - och storartad! - roman om en liten flicka och hennes galna geni till styvfar. På samma gång en berättelse om hur fattigdomens hårda villkor kan göra konstnärens kall lika hjärtskärande angeläget som fullständigt omöjligt. Netkas styvfar Jefimov är violinist och påstår själv att han är historiens främste i sitt yrke. Tyvärr är han missförstådd och motarbetad och har bränt sina broar till stadens samtliga kapellmästare. Han har begåvats med en stor naturlig talang, men inte med den energi som är framgångens förutsättning. Han tvingas hela tiden intala sig själv att han duger, men han saknar modet att sätta sig själv på prov. Hans mindre begåvade kamrat lyckas genom hårt arbete nå en position som känd och respekterad musiker, men Jefimov kan aldrig lyfta sig ur sin misär, han parasiterar på sin sjuka hustru, som han gift sig med för att komma åt hennes blygsamma besparingar, hustrun som tvingas försörja sin man och dottern med tillfällighetsarbeten. Den stackars hustrun är den enda som drar in pengar till familjen, till deras hem, den lilla enrumslägenheten där uppe på vinden. Det är bara Netka som tror på Jefimov.