Jag satt i ett litet rum på Barn- och ungdomspsykiatriska avdelningen i Kisa. Olof tittade tyst på mig och sedan ner i det lilla anteckningsblocket. Under en lång stund pillade jag på mina silverringar, lät dem snurra hundratals varv runt fingrarna. Det minsta lilla intryck och varje liten tanke slogs om min uppmärksamhet. Detta pågår i oändlighet, hela tiden, dygnet runt, hela tiden, utan paus. Inte en enda jävla paus. Kanske inte så underligt att man blir lite trött ibland, va? Idag är jag en framgångsrik entreprenör och många delar av min adhd är numera en drivkraft och en tillgång, även om det fortfarande är en daglig kamp. Det här är min berättelse om att växa upp med ett kreativt kaos i hjärnan och storslagna drömmar, men det är också en historia som kantas med våld, destruktivitet, identitetssökande, ropen på hjälp men framför allt om den gränslösa kärleken. BTJ ger boken ett bra betyg. "Mirre Senneheds självbiografi Bokstavsbarn handlar om hur det kan vara att växa upp med adhd. [...] Det dröjde tills hon var femton år innan hon blev utredd för adhd. Efter gymnasiet jobbade Mirre Sennehed som klubbarrangör, men mådde så dåligt att hon självmedicinerade med amfetamin och alkohol. Efter en överdos på en efterfest bestämde hon sig för att söka hjälp och fick tid hos en psykolog på vårdcentralen. I boken varvas psykologsamtal med tillbakablickar på hennes liv. Bokstavsbarn är en ambitiös och självutlämnande bok som säkert kan intressera många, kanske främst unga, läsare." Lektör Anna Sjöberg, BTJ-häfte nr 11, 2023