Detta är en av Toni Morrisons få publicerade noveller. Här står hudfärg i centrum: Författaren låter historiens huvudkaraktärer, Twyla och Roberta, vara tydligt åtskilda av såväl färgen på sitt skinn som av sin klasstillhörighet. Träffsäkert och skickligt låter Morrison oss konfronteras med våra egna föreställningar om den andre, föreställningar som gång på gång ställs på ända, och hon låter oss aldrig få veta vem som är svart och vem som är vit.Jag höll på att försöka fylla på kaffekannorna och få dem allihop på plats på värmeplattorna när jag såg henne. Hon satt i ett bås och rökte en cigarett tillsammans med två snubbar som var helt täckta av hår på huvudet och i ansiktet. Hennes eget hår var så stort och ostyrigt att jag knappt såg hennes ansikte. Men ögonen. Jag skulle känna igen dem var som helst. Toni Morrison föddes 1931 i USA. Hon debuterade som författare 1970 med romanen De blåaste ögonen, den första av hittills tio skönlitterära verk. Hennes böcker har uppskattats av såväl kritiker som av den breda publiken, och hon är särskilt omtyckt för sin träffsäkra dialog och sina nyansrika skildringar av det svarta USA. 1993 blev Toni Morrison första svarta kvinna att tilldelas Nobelpriset i litteratur. Motiveringen löd: "genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levande- gör [hon] en väsentlig sida av amerikansk verklighet". Toni Morrison har endast skrivit två noveller, en av dem är Recitatif. Den kommer nu ut för första gången på svenska, i översättning av Helena Hansson.