Runt om i Sverige används skattemedel för att bygga arenor, badhus, bredband m.m. i kommunal regi. Ofta går dessa byggen med enorma förluster vilket innebär nedskärningar på de områden kommunerna enligt lag ska sköta, skola, barn- och äldreomsorg etc. I slutändan är det skattebetalarna som får stå för notan. Denna saga handlar om en kommun som beslutar att bygga bredband i egen regi. På vägen dit sätts respekten för skattebetalarnas pengar och den demokratiska processen på undantag, liksom aktningen för lagar, förordningar och egna måldokument. Sagan handlar också om de bakomliggande drivkrafter som resulterar i att samhällets kapital används som biståndsmedel för att bygga bredband parallellt med redan befintliga - ett gigantiskt resursslöseri. Det tar tid och kraft att sätta sig in i svåra frågor med stora ekonomiska återverkningar. Ändå ska vi medborgare kunna lita på att det är just vad våra förtroendevalda gör; att de sätter sig in i frågan och lyssnar förutsättningslöst på medborgare med stor kunskap. Vi har också rätt att förvänta oss av våra förtroendevalda att de har mod nog ställa kritiska frågor, även om de verkar i en rädd organisation där man hellre "skjuter budbäraren" än åtgärdar problemet. Ingegerd Edman skriver Sagan om Kommunen som glömde utifrån erfarenheter från den kommun hon själv lever i, Söderköpings kommun. Hon kunde likaväl ha hämtat inspiration från ett antal andra kommuner i Sverige.