En episk arbetarskildring med vulkanisk sprängkraft Zolas största roman om exploatering, uppror och människovärde. När den arbetslöse maskinisten Étienne Lantier anländer till gruvsamhället Montsou i norra Frankrike, möts han av kyla, hunger och ett liv under jord där varje andetag kostar. Män, kvinnor och barn sliter i kolmörker och ständigt hotande ras. Exploaterade av gruvbolaget, övervakade av förmän och utelämnade åt ödet växer missnöjet. Det dröjer inte länge förrän en konflikt blossar upp först viskande, sedan skrikande, slutligen exploderande i den stora strejk som ska förändra allt. Germinal (1885) är inte bara Émile Zolas mest berömda roman den är ett litterärt monument över arbetarklassens villkor och kamp. Med förbluffande detaljrikedom, djup social analys och romanens fulla kraft skildrar Zola de mörkaste sidorna av industrialismen: faran, svälten, förnedringen men också solidariteten, kampviljan och drömmen om rättvisa. Titeln, hämtad från den franska revolutionskalendern, symboliserar både våren och upproret det nya som föds ur det gamla. Romanen är en central del av Zolas stora romansvit Les Rougon-Macquart, där han undersöker arv, miljö och samhällsstrukturer i det moderna Frankrike. Germinal är dess starkaste sociala protest en naturalistisk, realistisk och djupt mänsklig roman som influerat generationer av författare och samhällsdebattörer. I svensk översättning med titeln Germinal: den stora gruvstrejken. ÉMILE ZOLA [18401902] var den franska naturalismens främste författare, känd för sin kompromisslösa skildring av samhällets strukturer och människans drifter. Med Les Rougon-Macquart skapade han ett romanbygge av sällsynt bredd, där Germinal utgör det dramatiska och moraliska hjärtat. Zola var inte bara romanförfattare, utan också engagerad samhällsdebattör mest känd för sitt försvar av Alfred Dreyfus i det öppna brevet Jaccuse. Med Germinal skrev han in arbetarklassen i världslitteraturen inte som bifigurer, utan som hjältar i sin egen historia.