Jag trodde aldrig att jag skulle kunna sitta här och dela mitt liv med er. Syftet med det är att ni som inte vet hur vi egentligen hade det under 16 år får veta mera nu. Ni kommer kanske också att förstå mig bättre som person. Jag är inte ute efter att ni alla ska tycka synd om mig, för jag får inte tillbaka mina 16 år för det. Jag vill komma vidare med mitt liv nu och under den här tiden som jag skrivit och delat mitt liv med er, så har det hjälpt mig en hel del. Jag kan inte neka till att det har varit svårt samtidigt. Genom att skriva om mitt liv så har jag rivit upp många minnen igen, men det har gått bra ändå. Jag kommer inte att kunna svara på alla frågor jag kanske kommer att få, framförallt varför jag stannade kvar hos honom?