"Den vänstra stumpen mätte 6,4 centimeter från axelns mittpunkt och livet lade sig i sorgens fåra. Ingen mäter människans värde i längd, vikt, armar eller ögonfärg. Människan skall se själen och hjärtat som det viktigast i livet, det är där kärleken bor." Så börjar boken som handlar om Sofia Siri Persson och hennes familj. Alla familjemedlemmar får möta olika sorger på nära håll, men Sofia Siri döljer sin sorg så att ingen kan se eller höra den. "Elaka ord träffar Sofia Siris små öron och tränger in genom hennes hud och når hjärtats kammare. Denna dag i november stannade Sofia Siri bara sju minuter på lekplatsen sedan sprang hon hem igen. Då hade hennes själ fått möta ordets kraft som kom från munnar som tillhörde två pojkar som var sex och sju år gamla." En av de pojkarna som utsätter Sofia Siri för dessa kränkingar heter Niklas Jönsson. Pojken har en fader som slår honom. "Pojken höll åter sina små händer på köksbordets kant och fadern delat ut elakheten och ondskan i åtta rapp med livremmen som han bär runt sin midja. De åtta slagen som träffade pojkens rygg bildade nya mönster och ärren bildade en karta i hudens vävnad." Läsaren får följa familjen Persson som består av fyra familjemedlemmar och bara två överlever. "Hon var mindre än 100 steg från skolan då Stefan Hus, Henrik Persson och Niklas Jönsson kom bakifrån henne på vars en cykel. Henrik Persson sträckte fram sin hand och med alla kraft knuffade han till Sofia Siri. Sofia Siri föll handlöst mot marken och skrapade båda knäna och fick ett rejält märke i huvudet. Pojkarna stannade sina cyklar en bit bort och tittade på Sofia Siri och skrattade högt. Denna gång föll inte bara regnet över Eslöv, denna gång föll tårarna från hennes ögon. Paraplyet låg på vägen och Sofia Siri satt på marken med en trasig själ. Långt borta hörde hon hur pojkarna hånskrattade åt henne." "Vissa människor kan välja ensamheten men den hade Sofia Siri aldrig valt, det visste Sven. Den fick hon när de tre pojkarna viskade och skrek fula ord till henne och i samma ögonblick kunde hon inte lita på någon annan människa. När helgerna kom satt Sofia Siri på sitt studentrum och fyllde strupen med alkohol för att glömma vart kroppen och själen befann sig.""Den vänstra stumpen mätte 6,4 centimeter från axelns mittpunkt och livet lade sig i sorgens fåra. Ingen mäter människans värde i längd, vikt, armar eller ögonfärg. Människan skall se själen och hjärtat som det viktigast i livet, det är där kärleken bor." Gryningen hade precis blivit morgon när jag, Jimmy och Patrik cyklade mot åkern. Fastän morgonen var tidigt bar himlen en ljusblå färg och solen riktade sina strålar mot jordens vackra skorpa. Jag, Jimmy och Patrik tyckte att bondens fält och dess halmbalar låg som en orörd skatt i morgonens stilla timme. En tunn dimma låg fortfarande kvar som något mystiskt över kvarteret och åkern. Innan vi sprang ut på fältet där de rektangulära halmbalarna låg, stod vi stilla vid kanten till åkern, och våra blickar vandrade över det stora fältet. Ingen människa syntes till, inte ens hundägarna var uppe. Fredrik Hjorth föddes 1976 och växte upp i Eslöv under kvarteret Västerdalas trygga vingar och åkern låg bara några hundra meter från hans hus. Sedan tio år tillbaka bor han i Löddeköpinge. Han är gift och har två barn.