”En otäck, svartsynt och välvberättad bladvändarhistoria om stor ensamhet, mänsklig ondska och livsfarlig natur.” Lotta Olsson, DN Annandagens morgon. Sandra och Matti ser hur vågen närmar sig som ett vitt skum vid horisonten. De letar förtvivlat längs stranden efter sin son Viktor. Sedan dundrar havet in. Samtidigt, på en båt strax utanför Khao Lak. Alla i dyksällskapet är chockade. De har lyckats ta sig upp från trettio meters djup trots havets strömmar som kastat runt dem som trasdockor. Marko, dykinstruktören med ett mörkt förflutet, blickar ut över förödelsen när de närmar sig land. Kaoset, alla döda kroppar. Det här är min chans. Sex år senare väcks Sandra av telefonen. Åren av bottenlös sorg har satt sina spår. Huset ekar tomt, Matti är utflyttad. Hon kisar mot den bländande skärmen. Vem ringer mitt i natten? Det här är Bertil Arvidsson från ambassaden i Bangkok. Hon blir iskall. Är detta samtalet? Efter sex år! Mannen harklar sig: Vi har hittat er son. Laboon är en