"Romanen är gripande och har en dov, suggestiv skönhet." Pia Bergström, Aftonbladet "Att vara ett timglas fyllt av försvinnande, rinnande tid är den mänskliga belägenhet som är utgångsvillkor för berättarjaget Anders Andersson i Svante Bäckströms konstnärligt fullmogna och oförväget högspända debutroman." Ragnar Östberg, Göteborgs-PostenAnders Andersson lever i Västerbottens kustland under en tid av intensiv kolonisering. Han är drängen som blir hemmansägare utan att vara ämnad för det livet. I stället för att bruka jorden dras han till skogen där han kan ströva fritt. För Anders är varken plogen, sådden eller skörden eftersträvansvärd, för antingen växer människan eller så växer naturen. När han bildar familj tillsammans med Magdalena blir konflikten mellan motstridiga ideal alltmer påträngande. Anders slits mellan plikten att ge sin familj ett bättre liv och drömmen att vandra ensam i det orörda. Så höjer sig landet är en drömsk berättelse om ett drabbande livsöde och om att leva i otakt med tiden. Vi möter en människa som resignerat bedriver en anti-kamp mot omgivningen och dess rådande normer, med det västerbottniska jordbrukssamhället som fond. Så höjer sig landet är Svante Bäckströms debutroman."För liksom en Selma Lagerlöf, en Sara Lidman, en Olga Tokarczuk har Svante Bäckström gett tingen, djuren och växterna en egen stämma." Lena Kjersén Edman, Västerbottens-Kuriren "Så höjer sig landet är en oerhört fin och på några ställen nästan outhärdligt gripande skildring av en familjs svåra umbäranden i ett förflutet Sverige. Karaktärerna är enastående utmejslade och språket är i sin självklara enkelhet stundtals hisnande vackert..." Helhetsbetyg 5 av 5, Eva Lundgren, BTJ-häftet"Kanske är det att identifikationen med en romangestalt är ovanligt stor, men jag blir väldigt berörd av Anders Anderssons livsöde." Kristian Ekenberg, Östersunds-Posten"et lite stykke stor litteratur...jeg kjenner på en dyp takknemlighet for at Svante Bäckström har debutert med denne romanen." Jonas Bals, Klassekampen "Svante Bäckström kanske inte ställer sig i mitten av den svenska samtidslitteraturen men han karvar ut en nyodling vid sidan om, och lyckas mot alla odds få rovorna, tallarna och rentav klipporna att blomstra på den." Måns Wadensjö, Svenska Dagbladet "Författaren förmedlar en människas innersta, med ett språk som griper tag och som inte lämnar en när man lagt ifrån sig boken." Claudette Skilving, SocialPolitik