Hur kan du berätta om en tid som inte finns men ännu är närvarande, och i färd att bli igen? Den gamla goda onda tiden och dess kramper i kroppen. Hur berätta om minoritetsstress, trauma, våldet mot hbtqi-personer, igår, idag, och imorgon? Än här, än där. I Hanna Hallgrens andra bok i romansviten Hallelujaflickorna möter läsaren återigen anti-hjältinnan Hanna - som barn i Frälsningsarmén i Småland och som ung flata i Stockholm, som nybakad poet och som disputerad akademiker. Vi följer en människas irrfärder genom ett sjok av svensk samtidshistoria. Det är en bok om woke, och om skrift som upphäver tiden. "Det enda jag vet. Bli aldrig respektabel."