Rainer Maria Rilke (1875–1926) beskrivs ofta som en av det tyska språkets och poesins giganter. Nyligen var det 100 år sedan han fick sitt stora genombrott och hans tankar och formuleringar har också fått bäring bortom poesins gränser. I såväl liv som verk framträder inte minst filosofin som en viktig följeslagare. Filosofer har inspirerats av Rilke och han blev i sin tid en slags rådgivande mentor för många skribenter, tänkare och konstnärer. Varför? Vad är egentligen så speciellt med Rilkes ord och tänkesätt att filosofer både då och nu använder sig av honom? I Rilke och filosoferna reflekterar åtta skarpsinniga skribenter över Rilke och filosofin. Bland filosoferna märks namn som Ludwig Wittgenstein, Søren Kirkegaard och Edmund Husserl, och varje kapitel interfolieras med en dikt av Rainer Maria Rilke, översatt av Katarina O’Nils Franke som också är bokens redaktör. De medverkande skribenterna är Irina Hron, Jonas Ellerström, Isabelle Ståhl, Sven-Olov Wallenstein, Nicklas Berild Lundblad, Marcia Sá Cavalcante Schuback, Ulrik Franke och Svante Nordin. Dessutom återutges författaren och filosofen Lars Gustafssons essä ”Rilke, Wells, Lacan och den bottenlösa spegeln”.