Att vara Ingen och dikta för Ingen är inte den mest kreativt stimulerande utgångspunkt man kan tänka sig. I isoleringens intighet finns inget att förhålla sig till, ingen att rikta sig mot, inget att göra avstamp från, inget att knyta an till, inget att sätta i relation, inget att kontextualisera, inget att hysa hopp om. Konsten att trolla fram storverk ur tomma intet är en konst som mycket få, för att inte säga bara en Enda, behärskar. Vanliga dödliga - och till deras skara hör faktiskt även nationalskalderna - behöver i regel lite hjälp på traven, något som sätter tomheten i rörelse, ger den styrfart och form. Brevskrivaren i Isabella Nilssons nya bok låter tankarna löpa fritt och egensinnigt. I dialog med 275 rubriker i Friedrich Nietzsches berömda aforismsamling Den glada vetenskapen dyker hon ner i enskilda författarskap, reflekterar över mänsklighetens egenheter och brottas med sina egna tvångstankar. En bok för Ingen är en bok för alla som någon gång känt sig som en underpresterande övermänniska.