Som "internationella brott" brukar man beteckna folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Alla tre brotten avser individers ansvar för grova kränkningar av internationell humanitär rätt och de definieras i folkrätten. I den nya boken "Lagföring av internationella brott i Sverige" redogör författarna, verksamma inom såväl folkrätt som svensk straffrätt, för den speciella brottstypen och de problem det innebär att lagföra denna typ av brott. De utgår från prognosen att det svenska rättsmaskineriet av flera anledningar lär stå inför uppgiften att handlägga ett antal rättegångar av en typ som man tidigare har saknat större erfarenhet av. Gärningarna kan vara begångna på olika håll i världen, i fallen hittills ofta i Afrika eller Mellanöstern. Mycket pekar på att internationella brott av skilda slag fortsätter att begås på olika håll i världen. Mot den bakgrunden kan man rimligtvis förvänta ett fortsatt tryck på domstolarna också i Sverige att ta upp mål om sådana brott. Bristen på tillräcklig svensk erfarenhet av den här typen av mål innebär naturligtvis särskilda utmaningar vad gäller omfång, organisation och rättegångens genomförande. De medför med andra ord osedvanligt höga krav både på domstolskanslier och domare och på medverkande åklagare och försvarare. Hittills har nu i Sverige avgjorts tolv mål. Åtta av dem har handlagts vid Stockholms tingsrätt; nio fall har gått vidare, varav sex avgjorts i Svea hovrätt. I ett par fall har rätten funnit det nödvändigt att hålla syn på stället. De avgjorda målen ger givetvis möjligheter till att samla och utveckla kompetens. Den nya boken vänder sig till skilda svenska aktörer: domare, åklagare, målsägarbiträden och offentliga försvarare. Men den kan säkert bli högst användbar också inom juridisk forskning och utbildning i Norden.