Förvaltningsdomstolarna har en viktig uppgift i samhället. Inom ramen för en förvaltningsprocess ska de överpröva den offentliga förvaltningens beslut som angår personliga och ekonomiska värden. Förvaltningsprocessen är en egen processform, men uppbyggnaden och utformningen av processen innebär att regler i rättegångsbalken ibland används. I avhandlingen har tre anknytningspunkter mellan förvaltningsprocessen och rättegångsbalken identifierats. En är att förvaltningsprocesslagen (1971:291) innehåller ett betydande antal hänvisningar till regler i RB. En annan anknytning är att det finns regler i förvaltningsprocesslagen, vilka har likartad utformning som regler i rättegångsbalken. Därutöver har Högsta förvaltningsdomstolen i vissa fall vid bedömningen av en oreglerad processuell situation i förvaltningsprocesslagen hänfört sig till en regel i rättegångsbalken. Rättegångsbalken har utarbetats uteslutande med tanke på processen i allmän domstol och bygger på andra processuella principer än förvaltningsprocessen. Mot bakgrund av de karaktärsdrag som bär upp förvaltningsprocessen är det inte självklart att en regel i rättegångsbalken kan tjäna till ledning vid förvaltningsdomstolarnas handläggning. I detta ligger en svårighet att kunna avgöra i vilka processuella situationer regler i rättegångsbalken kan och får användas i förvaltningsprocessen, samt hur en regel i rättegångsbalken ska tillämpas med beaktande av de förvaltningsprocessuella karaktärsdragen. I avhandlingen analyserar författaren vilken roll eller funktion rättegångsbalken har i förvaltningsprocessen och vilken betydelse förvaltningsprocessens karaktärsdrag därvid har. Frågor som behandlas är vilka centrala skillnader det finns mellan förvaltningsprocessen och den allmänna processen samt på vilket sätt rättegångsbalken används i förvaltningsprocessen i de tre nämnda typsituationerna. Michaela Ribbing är verksam som adjunkt inom offentlig rätt vid Stockholms universitet.