"Religion utan gud", som blev den framstående juristen och filosofen Ronald Dworkins sista bok, utgår från Albert Einsteins reflektioner kring religionens väsen. Enligt Einstein utgjordes -den sanna religiositeten- av upplevelsen av att det för oss ogenomträngliga uttrycker den högsta visdom och den mest lysande skönhet. I denna mening betraktade ateisten Einstein sig som tillhörande "de djupt religiösa människorna". Men vad är religiöst i en sådan hållning där Gud inte har någon plats? Detta är frågan som sysselsätter Dworkin i denna lilla bok, baserad på de Einstein-föreläsningar som han höll kort före sin död i februari förra året. Dworkins svar är att religion betecknar ett sätt att se på världen som bärs upp av en tro på objektiva värden, att universum och dess varelser är vördnadsbjudande, att människolivet har en mening och kan levas väl eller förfelat eller att upplevelsen av andlös skönhet är något mer än en sinnesretning. Teister menar att det är en gud som har fyllt världen med värde och mening. Enligt Dworkin förhåller det sig omvänt: det som kommer först är en tro på existensen av objektiva värden och tron på en gud är endast ett möjligt uttryck av en sådan världsåskådning. Det är fullt möjligt även för icketroende att ta ställning för en sådan tanke. Uttrycket "religiös ateism" är alltså inte någon oxymoron. Religion inskränker sig inte till teism. Från fysik, via politik till rätt förklarar Dworkin vad detta perspektivskifte betyder. Religionsfrihet ska, enligt Dworkin, inte förstås som respekt för en tro på gud utan som en rätt till etiskt oberoende. Han avslutar boken med reflektioner över död och odödlighet. Den är en religiös ateists testamente, skrivet med en blick för vad som är värdefullt och omistligt i mänskligt liv.