Du får väl säga som det är handlar om att vara anhörig och leva nära. Om vårt behov av varandra, om sårbarhet och kraft, om mod och rädsla och om hopp och stora livsfrågor. Det är också en bok om stolthet, tillit, livsglädje och drömmar och om de mirakel som finns i vardagen nära dem vi älskar, om de små miraklen och de stora. Vad vi kan få om vi förmår ta emot. Föräldrars berättelser. Syskons uppväxt och frågor. Mor- och farföräldras oro och stolthet. Mostrar, fastrar, morbröder och andra närstående. De skriver om kärleken och sorgen, om vardagen, den sällsynta diagnosen och funktionsnedsättningen, om sina tankar och om det som är allra viktigast i livet - relationer, människovärde och mening. Alla ger de oss något av det finaste de har - sin berättelse. Det är enkelt, det är vardagligt , det är storslaget. Det är en bok om vad det är att vara människa. Skribenter: Siri Ambjörnsson, Nathalie Besèr, Zenzi Brydolf, Kristina Colliander, Axel Danielson, Frank Ekelund, Miriam Ennefors, Per Feltzin, Pernilla Glaser, Ingrid Hellegren, Imke Janoschek, Håkan Johansson, Jesper Larsson, Kristina Lindh, Gunilla Malm, Anna och Mikael Nordmark, Helene Näslund, Erika Ohlsson, Alexander Persson, Giuseppe Pozzi och Åsa Llinares Norlin, Gunnar Skarland, Arziv Suhak, Kristina och Thomas Taylor, Fredrik Westin