Inspiration till boken kommer direkt från trädgården där ni hittar Karat, en värdig herre som uppskattar att sova i godan ro och ser på världen med en gubbig inställning: "Det var bättre förr." Karat står för förnuftet i familjen. Bredvid den sovande Karat, hoppandes över, eller tacklandes bakifrån finner ni Koda: bokens huvudkaraktär, en tokig hund med energi som aldrig tar slut. Med öronen fladdrandes i vinden och tungan hängandes ut åt sidan upplever Koda världen på nytt varje dag. Kan det bero på att han har ett blått och ett brunt öga som gör att världen ibland är blå som himlen och i nästa stund brun som jorden? Koda har lärt Hanna att ingen sten är för stor för att hoppa upp på och att inget djur är för litet för att jaga.