"De unga är född i en honungsburk". Det var den gamle partisekreteraren Wang Si Cheng som sa det. Mellan 1954 och 1975 var han partisekreterare i Laoying by. Han har slagits mot japaner, häcklats under kulturrevolutionen och upplevt det mesta. Nu var i stället unge Wang Wen Ge chef i byn. "Förr bestämde politikerna vad bönderna skulle odla. Nu är marknaden vår kompass" sa han och vecklade ut sitt politiska program som han lämpligt nog förvarade i sin plånbok. Laoying by ligger i en dalgång mellan bergen i Pianguan county, norra Shanxi, norra Kina. Byn är omgiven av en hög mur byggd av tegel och lera från den gula jorden. När muren byggdes för många hundra år sedan skulle den skydda mot mongolerna i norr. I byn bor människorna i långa längder av stengrottor med gräsbevuxna tak, nästan som radhuslängor. Somliga bor i grottor utgrävda ur muren som inhägnar byn. Står jag på muren och blickar norr ut ser jag en övergiven del av den långa kinesiska muren klättra som en sovande drake över bergen. Byn är dammig och lerig om vartannat. Mest dammig eftersom regnet sällan faller. Med mina ögon är det fattigt, smutsigt, trasigt, skräpigt, fallfärdigt. I Laoying by bor ungefär 1 600 invånare i 400 familjer. Var fjärde man arbetar utanför byn - det är där framtiden ligger och det är där pengar finns. Under en dryg tioårsperiod, mellan 1999 och 2011, besökte jag regelbundet Laoying by. "Allt har blivit bättre." Jag fick höra det varje gång jag återvände. Motorcyklarna blir med tiden fler, liksom växthusen. Här finns nu också en liten supermarket där man själv bekvämt kan plocka varor från hyllorna. Kallvatten har dragits in i alla hus, och bycheferna har fått ett modernt kontorshus. Unga människor berättar här om det tuffa livet i byn, men också om de vidlyftiga drömmar som hör ungdomen till. Det här är min berättelse om Laoying by - en liten kinesisk by som försöker sätta ena foten i framtiden.